Jag är alltid dom, dom andra, även om jag kallar oss för dom när jag pratar. Temat är att inte döma.

När jag säger att homosexuella, bisexuella som lever i samkönade relationer är synd. Så dömer jag inte. Jag kan inte göra det!

Jag är inte bättre på något vis. Snarare är jag sämre, en större syndare i mina tankar ord och gärningar.
Jag har skrivit om äktenskapslagen (den värdsliga) och jag tycker att vi ska ha lag som är lika för alla oavsett vem jag väljer att leva med.

Men så kommer vi till det som är svårt att accepterar. Nämligen bibeln och kyrkan. Vi har inte möjlighet att göra det svenska kyrkans ledning och politiker vill. Det fins inte utrymme för det i Kristendomen utan att bli något annat.

Men jag förstår argumenten men det gör inte att de är rätt eller det som vi ska göra bara för att jag äntligen förstår.

Jag har nära vänner, mycket nära vänner som är homosexuella och bisexuella som lever i samkönade relationer. Och när jag möter dem på stan blir jag glad. Det är med glädje jag ser på mina bröder och systar. Orsaken är många till min glädje. Att se vänner slippa leva i ensamhet. Att se två människor visa ömhet och omtanke om varandra på ett djupare plan än gemenman. Det är en glädje att se och få vara med att del. Jag blir glad och varm i mitt hjärta.

Men och nu till det riktigt allvarliga i denna debatt.. Det är ett par ord/fraser som ständigt kommer tillbaka i den här debatten och några av dem är rättigheter, känsla, all kärlek är från Gud. Och det är här problemet börjar. För det första så är det allts vår känsla som Gud ska anpassa sig till. För det andra så är Gud en instans vi kan vända oss till för att få våra rättigheter bevakade. Och för det tredje så fins det inte längre någon annan kärlek än den sexuella.

Vilka alla är fel och i grunden något som inte hör hemma i en Kristen Kyrka eller i teologisk diskussion. fokus måst vara det omvända! Vad vill Gud. Jag har inga rättigheter i förhållande till Gud och kyrkan. (har jag det så är det inte längre kyrkan.) Det är en nåd att få tillhöra. Det är en ytterst exklusiv klubb att vara kristen.

Det fins inget inklusivt i kristendomen mer än inbjuda. Du är välkommen! Som du är men kom ihåg att frälsningen fins bara för dem som omvänder sig!

Alltså fins det bara en väg till det eviga livet och det är att försöka ända sitt liv med Guds hjälp. Jag är inte bättre. Gud älskar inte mig mer. Utan Gud älskar dig och mig lika mycket. Gud respekterar dina val. oavsett om du väljer att leva i sammkönade relationer eller inte. Det är inte det hänger på. Det hänger inte häller på om du lyckas avstå från sexuella relationer utanför äktenskapet (mellan man och kvinna), utan att du har en uppriktig vilja att leva så i förhållande till Gud.

Om du skiter i Gud så behöver du inte ta åt dig! För då handlar ditt liv bara om dig och dina rättigheter. Ditt ego är det som då står i Centrum. Jesus står i Centrum av mitt liv när jag lever det som bäst.. och jag faller dagligen och blir precis som alla andra en del av dem som inte är med på tåget mer än i min innersta vilja.

Nu händer det saker i hela den kristna kyrkan världen över och allt går mot en personlig egofixering som inte bara excluderar personer utan också excluderar GUD! Omvänd er och tro evegelium så ska ni bli fria från Synden och er vilja ska formas efter Guds vilja. Vilket är det som måste stå i Centrum för varje kristen människas liv.

Lehman reagerar. Dagen 1 2 3

[tags]hbt, Personligt, Sexualitet, Självrannsakan, Synd,Omvändelse[/tags]