Jag sitter på min kammare och funderar över vänskap. Jag har många goda vänner. Och en del mindre goda vänner. Jag har säker vänner som inte är vänner också oavsett om jag vet det eller inte. Jag har en vän som jag tycker mycket om men jag gillar inte sättet jag blir behandlad på av min vän. Min vän sätter mig på plats i tid och otid. Och jag har inte räknat ut varför. Vid några tillfällen har min vän frågat mig om vad jag tycker och när jag inte delar min väns vision eller åsikt så gör min vän klart för mig att det spelar ingen roll vad jag tycker utan det fins de som har större auktoritet än jag som håller med min vän.

Varför då fråga mig? Om jag inte kan tycka annorlunda så förstår jag inte varför man frågar mig över huvudtaget. Jag blir bara ledsen och sårad när jag får höra att min åsikt inte spelar någon roll efter som det är andra som håller med. Men vad spelar det då för roll att fråga mig?

Jag menar inte att jag måste bli åtlydd eller få med håll. Men är man inte intresserad av mina argument så behöver man inte fråga. Jag blir inte ledsen för att inte få tycka. jag blir ledsen när det jag tycker är efterfrågat och sedan grusat med marken. Pga att det jag tycket inte föll på läppen.

Min vän får tycka annorlunda än jag. Jag tror inte jag behöver hävda mig. Och jag behöver inte ha rätt och jag är van vid att vara en minoritet i sammanhanget. Jag blir helt enkelt ledsen och besviken. Samme vän har vid flera tillfällen påståt att vännen har stöd hos en annan vän i vår vänkrets och det har visat sig att det inte är sant.

Jag funderar på vad det är hos mig som framkallar dessa reaktioner hos min vän. Var hur och när har behandlat min vän så illa så att jag förtjänar denna behandling? Vad måste jag ändra på hos mig för att vår relation ska fungera? Jag vet att man blir blind på hemma plan. Man ser inte vad som skulle göra annorlunda. Jag hoppas vid Gud att jag kommer på något så att jag kan lösa den här växande konflikten. För gör jag inte det så går jag under. Och vår vänskap kommer att dö. Det tycker jag är synd och tråkigt på många sätt då jag tror mig veta att min vän tycker om mig och jag om min vän.

Men jag vet inte heller hur det ska gå att konfrontera min vän utan att anklaga. Jag vill inte anklaga. Relationen betyder mycket.

Jag ber:

Gud, ge mig sinnesro

och förstånd att inse skillnaden.

Amen

[tags]Personligt, relationer, Vänskap[/tags]