Storasyster i Vassen skriver om kyrkskvaller. Vilket är slående för jag sitter här på min kammare första dagen på min semester och funderar på vad som har hänt i mitt liv. Läs hennes inlägg innan ni fortsätter läsa här..

Jag måste erkänna och bekänna att jag gjort mig skyldig till detta. Och jag antar att det snackas mycket om mig också... Efter som jag aldrig kan låta bli att sticka ut hakan. Senas har det i bloggosvären varit äktenskapsfrågan. Sista dagarna har jag varit utsatt för detta av som förtal och osanning och allt pga personerna som skvallrar som inte har någon aning om hur det egentligen ligger till.

Jag är på inte sätt bättre än någon annan i detta ärende. Men det är det här som är Svenska Kyrkans Stor Stora problem när det gäller arbetsplats förhållanden. Folk talar bakom ryggen på varandra och förväntar sig en agenda som är dold. Utan att egentligen vilja veta mer... om orsakerna till någons agerade och ståndpunkter.

Nu är det så att vi måste som Kristna försöka respektera andra och det betyder att vi inte snackar bakom ryggen på någon. Och med det menas enligt mig iallafall att jag kan inte säga något om någons person om jag inte kan stå för det inför den perssonen.

Jag har förstås som de flesta fallit i denna fålla att säga saker om personer som jag kanske inte borde.. Men vi i dessa tider av vår kyrka som slits mellan Librala och klassiskt kristna grupper så blir det änu viktigare för oss att inte tala illa om varandra som personer. Jag har god vänner i alla läger. Och jag står mycket klart och tydligt för en klassisk kristendom men det betyder inte att jag inte för den skull respekterar och är intreserad av att lyssna.

Och det är dags att gräva ner stritdsyxan på det personliga planet vår konflikt är mycket större än så och allvarligare. Vi måste som hela kyrkan stå upp för att att försvara ytrandefriheten och friheten att tro det evangeliget egentligen predikar. Om den möjligheten försvinner i Svk så har vi inte mycket till Kristen kyrka.

[tags]kyrkan, vänskap‚ personligt,[/tags]