I dag fick jag kommentarer av författaren till den artikel som stal rubriken ifrån. Hennes rubrik på kommentaren är "Du och jag" Mitt svar "Nej det tror jag inte alls!"

En liten tanke. Så länge religiös diskussion tar sig rätten att definiera vem man får ha sex med,är sexualiteten en angelägen fråga. Speciellt eftersom det sker kränkningar på den fronten. Också i församlingssammanhang.

Det som är intressant är att jag har en helt annan slutsats än författaren nämligen att vilken frivillig organisation jag tillhör som jag själv har valt att tillhöra får ha åsikter om min sexuella aktivitet eller moraliska livshållning. Min slutsats är att homosexuella och andra som vill ändra kyrkan borde vara tysta och inte kräva något. Och inte bli så hotade av kyrkans åsikter. Att tala om kränkningar är helt utan fog och framförallt okristet att anklaga kyrkan för detta. Efter som kränkningen sker pga att någon anser att något är som det står i bibeln. Om bibeln är kränkande bli New Agare. Att formatera tror till något som passar mig mitt liv efter mina egna förhållanden är att bryta gemenskapen och ställa sig själv utanför.

Personligen förstår jag känslan i det du utbrister i ditt blogginlägg.Var och en har rätt att skydda sig mot för den tröttsam information.

Min fråga blir nu gör du verkligen det? Det är ju bara människor med pro hbt som uppför sig så. Och skriver det på alla andras näsa.

Sexualiteten som det sätt vi är på. Människor. Är inte bara att "ha" sex.Det är vad vi är. Då livet strömmar igenom oss.

Det här är det löjligaste påståendet jag har hört på länge. Alla väljer själva om de vill vara slavar under sin sexualitet alltså låta sig vara sin Sexualitet. Det är INTE vad vi är! Livet strömmar genom oss när vi väljer att tjäna andra framför oss själva. Och att låta driften vara det som är jaget är att lämna sin omgivning bakom sig.

hbt kristendom kyrkpressen politik sexualitet Teologi