... Strax före semestern predikade jag... Den predikan gick inte att publicera för den producerades inte digitalt.. Och är det något jag inte gör i min postilla så är det lilla extraarbetet det är att skriva in min predikan i efterhand.. Det blir aldrig av.. Jag finner inte tid eller så är jag helt enkelt för lat för det... Men temat för dagen blev "att inte döma". Något som jag tror just nu är genomgående i min predikningar är fokus på vår lojalitet till Kristus, Och hur vi får små små hintar hela tiden om hur vi ska förhålla oss till varandra och andra.
Nå ja,, Hur som helst så tog jag upp äktenskapsfrågan. Det är ingen hemlighet var jag står i den frågan. Men min poäng denna söndag var inte slutsatsen om att äktenskapet ur ett kyrkligt och kristet perspektiv måste vara reserverat för Man och Kvinna eller om du så vill Kvinna och Man. Varför har jag talat om så många gånger så det går jag inte in på nu...
Utan det som var min poäng var att om jag är mot samkönade äktenskap för att jag tycker att det är äkligt eller för att jag mår illa när jag ser män som håller handen och vänslas.. så då är jag helt enkelt fördömande för då lägger jag en värdering på dessa människors val i deras situation. Om jag däremot är motståndare pga att min förståelse av bibeln är sådan så är det faktiskt inte så att jag dömer.. utan jag följer en föreskrift som är det ända vittnesmål vi har om hur Gud ställer sig i frågan. Det betyder alltså att jag kan mycket väl känslomässig tycka att Gud är mossig som inte förstår bättre eller att det är idioti att bibeln talar om sexuella relationer på det viset. Men det är åndå så det står och jag kommer inte runt det..
Min förståelse av kristendom är att följa honom och det vi har av honom, den som vi ofta kallar för den nya Adam. Han som blev sänd att rädda världen och för att återlösa världen. Det har alltså väldigt lite med att göra vad jag personligen tycker, känner och vill tolka skrifen. Och det som är problemet i den här frågan är inte samkönade äktenskap eller inte.. utan att det får vidare konsekvenser av hur vi får tolka, tycka och handskas med skriften.
opps nu kom jag in på frågan igen.. Förlåt det var inte meningen.. Min poäng var i alla fall följande.. att om någon tror att jag anser mig vara finare eller bättre en någon annan så känner man inte mig.. Och tror någon att jag anser att det fins någon som är större syndare än jag eller någon som begår större synder en mina har inte lyssnat tillräckligt på mig och min förklaring till varför jag står där jag står..
Har du nu läst så här långt är min meningsmotståndare så ska jag bara säga en ska till om vad jag säger i detta ämne från predikstolen. Jag säger alltid när jag har den här frågan uppe att det är upp till var och en av oss att fatta ett eget beslut i denna fråga efter som det är en stor och komplex fråga. Men jag måste ändå säga vad jag tror och står för.. För det är jag som predikar och min uppgift är att förkunna ordet och kyrkans lära rent och klart.. För att kunna göra det så måste mina börder och systrar veta var jag står, efter som detta är en fråga som berör alla och alla har möjlighet att välja sida så måste vi predikanter vara tydliga i frågor som denna.. Men fortfarande lämna öppet för att andra åsikter än våra egna..
Nå ja några tankar innan jag gick i sång i kväll..
[tags]äktenskap, Bibeln, hbt[/tags]
bibel hbt Personligt Teologi Äktenskap
6 kommentarer
Säga vad man vill om dig, men du skriver på ett enkelt språk och så man förstår. När jag läser t.ex. Ulf Ekmans blogg så tycker jag att den bloggen är mycket mer svårförståelig.
SvaraRaderaGlad att höra att du är emot homosexuella äktenskap, det är jag med. Att vara för såna äktenskap är ju idag det som är politiskt korrekt, d.v.s. det är lättare att vara för såna äktenskap idag än att vara emot. Men du står på rätt sida där.
Kritik får man, inte minst om man i dag i Sv kyrkan predikar i enlighet med Guds Ord. Och som du påpekar finns det inget annat äktenskap än mellan man och kvinna.
SvaraRaderaMan kan se det så här:
Alla pussel bygger på att bitarna kan fogas ihop och passar varandra. Ingen vill lägga något annat pussel än där jag hittar bitarna som passar. Nu finns det ett pussel med bara 2 bitar, men de passar just till varandra och när de fogas ihop blir pusslet helt och färdigt. Det är Gud som skapat pusselbitarna och vill att de fogas samman och har till och med helgat det och det kallas äktenskap. Nu vill ärkebiskopen och Sv kyrkan hitta på ett nytt pussel och också kalla det äktenskap. Men bitarna passar inte i varandra och det kan inte bli ett helt och färdigt pussel. Och därför vågar man inte säga att Gud har skapat detta nya pussel.
Men apropå predikan, käre vän, se till att du alltid talar om omvändelse och tro. För alla som lyssnar är syndare och behöver nåd, förlåtelse. Alla är vi människor som står inför evigheten, svaga och syndfulla. Och så var det med människorna som kom till Jesus. Och hur gjorde Jesus då? Så han, att de fick klara sig bäst de kunde eller sa han att "gör så gott du kan, så ska det ordna sig". Nej ingenting av detta sa han. Men han sa: "Kom till mig ni alla som arbetar och är betungade; jag ska ge er ro..." Och han sa: "Den som kommer till mig, honom ska jag sannerligen inte kasta ut" och han sa: "Den som tror på mig har evigt liv och kommer inte under någon dom, utan har övergått från döden till livet" - Ett så fantastiskt budskap!
Käre vän, ta fasta det på det. Det är både min och din frälsning och räddning och det är den vi ska predika för människorna!
Gratias
GE
Jag predikade också den där söndagen med temat "att inte döma". Det var tydligt i just den församlingen att var och en insåg att de kämpade med sina bjälkar, snarare än led av lusten att peta in fingrarna i andras ögon för att få bort nåt som man inbillar sig är en flis...
SvaraRaderaman kan skada andras ögon med sin klåfingrighet. Det är inte en så enkel sak som du beskriver det - att bara stå och tala om detta från "predikostolen" och som om det räckte med det. Med predikoämbetet följer också ett pastoralt ansvar. Hur ser du på om föräldrar tar avstånd från sina barn, därför att barnen lever i en homosexuell relation? Om det var ditt eget barn? Din syster eller arbetskamrat? Om någon väljer att ta livet av sig snarare än att våga berätta hur man har det som kristen homosexuell? Hon/han kanske satt där och lyssnade på dig den där söndagen. Tror du att du hjälpte den enskilde till ett bättre liv, eller tror du din predikan drev henne/honom till att avstå från att gå till kyrkan någonsin mer?
Emma: Om du frågar mig så där rakt upp och ner om hur jag ser på föräldrar som förskjuter sina barn så ansar jag att det är en synd i sig. Jag tar inte avstånd i från någon. Men jag har häller inga som helst problem med att se synden i båda sammanhangen.
SvaraRaderaOm jag inte tror att min predikan är uppbygglig för församlingen/ och den enskild så skulle jag inte hålla den.
Längesedan. Till verket.
SvaraRaderaDu står för rak kommunikation, du har valt den vägen. Det är en bra väg, för den är din. Alldeles egna din. Alla andra vägar bär nämligen vilse; de är någon annans.
Jag förstår vad du menar, men intar en diametral. Då inte baserad på bibeln. Utan på en magkänsla, en känsla att alla kan ju älska alla här i världen, så varför inte?
Men. Och det är ett "men majestratis", det går inte att bygga upp - om man läser lite filosofi-böcker - en sexualmoral på budet "vad du vill att andra ska göra dig skall du också göra dem". En SM-akt liksom...det går BARA INTE. Så...man får liksom - ja ja ja jag VET vi talar inte om SM utan om homoäktenskap. Men i alla fall.
Liksom bara...en tanke.
På min väg, som jag sände till dig. På Din. Det är en bra väg.
På vårt kylskåp står det:
SvaraRaderaThe one who choses his own path needs no map. Bra tycker jag dårå.