Nja, inte ångest som psykiatrin skulle kalla den.. det är inte den formen av ångest. Utan den där ihålliga känslan som brukar leda till att man/jag gör överilade beslut och det blir total krishantering i flera veckor..

Promblemt är att jag är som en svamp. Runt om kring mig så mår vänner dåligt av olika orsaker. Det är alla personer som jag tycker mycket om och respekterar men de mår dåligt det är mycket i görningen i deras liv. Och jag suger åt mig som en svamp. Så nu mår jag inte så bra.. eller rättare sagt det är oki med mig. Jag är inte ensamma i detta men det blir lätt lite för mycket i mitt lilla tröga huvud. När jag går från klarhet till klarhet.

Jag blir orkeslös och tröt.. Jag vill inte ha det så.. Men så inser jag att det är höst. Dessutom så är det så att min bil gick sönder för ett par veckor sedan. Och jag fick tillbaka den härom dagen och jag var på besiktningen i går. Urk första räkningen var på flera tusen och nu kom nästa räkning efter besiktningen så fick jag 3 tvåor.. kostnaden för de tvårona var 2600 många tusen blir det.. urk.. för mig är det rätt mycket. Men nödvändigt. Och nu har bilen gått igenom igen.

Gott nu funkar bilen som den ska.. Nu är det bara lite små plock kvar.. Damsker och hjullager bak som ska fixas så är bilen i topptrim igen.. Nå det får vi ta en annan månad.. Det är inte kris som det är nu..

Men när det blir så blir jag trött och ledsen och klarar inte mycket.. I sådan perioder är jag en bräklig själ! Tack för alla goda vänner som fins där.. Och mitt jobb.. Nu börjar jag förstå att jag är rätt bra på mitt jobb. och det är inte dåligt det,

Gud är god mot mig. även om jag är låg..undrar om det är höstmörkret som gör det?

Nå det är kanske inte så farligt igentligen när jag tänker effter.. Livet är rätt Gött när jag försöker summera det.. Och till helgen får jag träffa min son!

Pax Et Bonum!