Nu har det gått rätt länge sedan jag skrev ca 2 månader. Och min växande känsla är att jag har inte något mer att tillföra i den kyrkliga debatten. Jag bor på en ort där jag inte känner mig välkommen tillhör en kyrka vars urkunder förfalskas. Det är inte många som tycks förstå vad som står på spel i vår kyrka. En stor massa verkar tycka det är mysigt med dessa förändringar som innebär att du och jag yterst blir ensamma och utan hopp.

Gemenskapen i Kristus är nu mera bara gemenskapen i kafferepet/kyrkaffet. Resultatet är att min plats vid bordet som Jesus givit mig inte fins kvar i Svenska Kyrkan.

Min fråga är vart ska man gå för att möta Kristus sådan han är när människor inte är beredda att låta sig genomsyras av hans kärlek på allvar.

Som ni hör/läser är min ton lika ledsen/bitter som vanligt.. Min röst fyls inte av envaglium. Vilket min röst borde göra. Efter som det vi alla behöver höra. Därför kära läsare, så slutar jag skriva på min blogg på obestämd tid. Om du är en av mina RSS läsare så kanske du får ett inlägg då och då.. men då är det bonusmatrial.

Det fins röster som gör detta bättre än jag.

Men en ska måste jag påpeka, och det är att jag inte tål dubbelmoral i still med de som i kör kritiserade mig för att sparka på en som ligger när jag talade om vad jag tyckte att Biskop Sven av Växjö borde drabbas av.. När det sen var avgjort var det flera som av de som kritiserade mig för mitt tydliga ställningstagande börja stämma upp i en kör som smutskastade biskopen. Det var inte jag som sparkade på en som ligger..

Så till Biskop Sven önskar jag nu Guds rikaste välsningser och lyckönskan till hans nya förvärv.

Pax från mig som inte orkar mer.

Gustaf

Läs även andra bloggares åsikter om Biskopen, framtid, förtröstan, Kyrkan, Personligt, politik, Teologi