Nåd och frid från Gud vår Fader, Herren Jesus Kristus och den helige Ande vare med er alla!

Växa i tro är temat och dagens tema är ett viktigt tema för oss kristna. Du och jag som har bekänt oss som kristna måste ha en vilja och en längtan att växa i tro. Nu kan den där längtan formuleras och/eller ta sig i utryck på olika sätt.

Episteln idag är en av mina favoriter. För här sammanfattar epistelförfataren hela evangeliet på ett par korta meningar. Han liksom plockar ner hela budskapet från Kristus Jesus till ett mycket starkt koncentrat som får konsekvenser eller rättare sagt borde få konsekvenser i ditt och mitt liv. Det är ett budskap om nåd och förståelse och tolerans som predikas i dagens epistel.

Växa i tro är inte något du eller jag kan göra på engen hand. Att vara kristen är att tillhöra och vara aktiv i sin församling. Det är genom församlingen vi växer i tro.

Här får du och jag plats så länge vi har en vilja och längtan att växa i tro. Fokus handlar om att vi ska älska varandra. Inte att vi ska bli älskade av varandra. Alltså fokus på att ge i stället för att få. Fokus på att vissa sin in nästa den kärlek du har fått av Gud.
Och jag vet att här vi vår församling så råder inte det fokuset!!! Men tappa inte modet för att jag säger det. Vi är inte ensamma eller sämre någon annan församling. Vi har helt enkelt något att jobba på.

Jag måste säga att idag är jag måste jag säga att det är inte lätt att tala om Kärlken från Gud efter som sedan jag kom hit så har mitt liv kantrats av små små motstånd som att några tycker att klockorna vi andvänder vid nattvarden stör mer än de gör nytta och jag fick/har känslan att man tycker att det är mitt fel och någon stannade hemma under påskhelgen efter att jag enligt utsago tog för stor plats under skärtorsdagsmässan. Jag vet inte vem det var bara att det var någon. Jag vet inte om jag är överkänslig men det jag i dag bär inom mig är en känsla av att jag skymmer Kristus mer än jag är ett redsakp här för att Kristus ska bli tydlig.

Men det handlar inte om mig och vad jag känner, jag bara konstaterar att det är svårt för mig att fokusera på det som är väsentligt. För jag ska ju enligt texten fokusera på att älska er och inte på att bli älskad men det är inte lätt idag.

Men varför tar jag upp vad jag känner och upplever? Jo just därför jag vill påvisa problemet som vi människor har. Vi blir alltid färgade av vad vi känner och även när mitt uppdrag är ett predika Guds ord och utlägga texten. Jesus Kristus dog för dina och mina synder. För att vi ska förlåteslse för våra synder. Vi måste alltså vara vakna på vad som är problem i våra liv och försöka ändra på dem så att vi kommer tillrätta med dessa.

I ett annat sammanhang så jag fins, så fins det ett uttryck som heter lev låt leva. Som är en rubrik jag skull kunna använda på denna söndag utifrån epistelstexten.

Problematiken är den att vi alla missar/vill inte se våra enga problem utan gärna fokuserar på någon annas problem. Lev låt leva. Jag har faktiskt inte med att göra hur du lever ditt liv eller varför du gör som du gör. Jag måste helt enkelt strunta idet. Du kan ha dina skäl. Även om jag inte förstår dem eller äns skulle kunna förstå dem.

Gemnskapen i församlingen måste handla om ömsesidig respekt och att vi inte bevakar våra revir. Efter som vi inte har fått några revir utan vi har ett uppdrag som kristna och det är att tjäna varandra och finnas där för vår nästa.

Har vi en plan om enget förväkligande så missar vi målet. Att bevaka det som är vårat är det samma som att stänga dörren till Kristus för vi vet aldrig när Gud har valt att agera och hur han agerar. Min väg handlar om att står till tjänst. Och inte som en idol. Det är aldrig jag som är Centrum för vår gemnskap även om jag har ibland får ha en central roll.. Utan det fins bara ett Centrum och utan det centrum har jag inte någon mening alls med mitt liv.

Centrum har ett namn och med det namnet kommer det nya möjligheter och det händer alltid saker i närhet av det namnet.

Har ni listat ut vad det namnet är? Allt handlar om honom och tjänadet.. Det som vill vara störts bland er ska vara den andres tjänare. Denna väg är inte lätt att gå efter som vi hela tiden blir färgade av våra känslor och oföreäter.

Någon sår dig och du är av banan efter som det absorberar alla dina tankar och ditt fokus blir på din smärta och Jesus blekan och hamnar i ett hör av ditt liv. Precis som när jag skulle författa denna predikan. Mitt fokus hanade på dessa händelser jag tog upp i början och inte i Centrum för vårt gemnsam liv.
Så fort jag låter Kristus kliva in i mitt livs centrum försvinner också behovet av att bli rättvist behandlad av min omgivning.. Han är den som läker alla sår..

Men får nu inte tolka det jag säger som att vi inte får bli arga eller besvikan på människor. Det är klart vi får.
Våra känslor är ju som en tyck utgämnare.. Men vi måste erkänna de känslor vi bär på inför oss själva för att kunna överlämna dem i Kristi händer så att vi konstuktivt kan leva i hans Ljus. Att förneka eller undertrycka sina känslor är livsfarligt för känslan ettsar sig fast i kroppen och ger oss liksom utslag av sådant vi inte kan hantera och det blir svårare att hantera denna känsla och den leder oss så småning om fel. Nej då är det alltså bätter att erkänna en känsla och låta det ta den tid det tar att läka de sår som känslar hanterar..

och det kan ta tid. Jag vet med mig själv att det fins människor som jag har svårt att tala med. Men jag låter bli efter som jag blir elak och orättvis mot de personerna och de har inte gjort sig förtjänt av det. Utan det handlar om mig och min känsla av att vara kränkt osv osv.. Vilket som i det här fallet jag tänker på i mitt liv faktist inte är sant utan bara ett hjärnspöket som hemsöker mig när jag träffar och tvigas konfronteras av de människorna. Så poängen är att jag bär ansvaret för hur jag känner och hur jag hanterar mina känslor. Och det kan ingen annan vara ansvarig för. Och med fokus på kristus så har vi alla verktyg vi behöver för att lära oss att handtera dessa känslor..

läs Episteln igen.

Ära vara Fadern och Sonen och Den helige Anden
Så som