I dag är temat ”Vägen till Livet” jag kan tänka mig att det ni assoicerar till en del andra texter än dessa vi just har hört.

Som:
Jeusus sade: Jag är vägen sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.
Och det fins fler exempel på vad Nya testamentet visar på vad vägen är.
Vägen till livet är ingen annan än Han som allt i vår religion kretsar kring. Nämligen Jesus Kristus.
Det handlar alltså om att han lovar dig och mig att vi är inbjudna på denna resa till livet.
Och på temat resa har vi alla en lång rad associationer. I princip händer det alltid något på en resa som inte hör till planen i bland bra i bland dåligt. Alla resor handlar om 2 saker själva resandet alltså delen som består av transport och äventyr och sedan målet för resan. Hela bibeln är fyld av reseskildringar, i princip alla handlar om resande på olika sätt. Resande och relationer till Gud och medmänniskor handlar den heliga skrift om.
Men vad behöver man ha med sig på resan?
Identitets handlingar kan vara bra att ha (din personliga tro på Jesus Kristus)
Kläder förstås (dop dräkten).
Något att läsa när tillfälle ges.
Ett öppet sinne och mod för att resan inte följer dina egna planer (kallelse).
Gott resesällskap (församlingen).
Måltider (Nattvarden).
Fikastunder (mötet med andra människor)
raster för att vila (bön och enskilda samtal med Gud)
Karta (Bibel och regelverk)
Kompass (kyrkans tolkning och bibelstudier)
Biljetter till resan förstås.. (dopet)
Kommer ni på fler saker jag har glömt?

Nå nu är det ju så att de flesta av oss glömmer något när vi ska ut på resa.
Hur många av er har den här bilden av era liv? Nå varit inte rädda alla kan inte ha samma bild språk! Upp med en hand. Räcker inte du upp handen så vittnar det bara om att du inte har/eller delar min bild av resan.. Då är min fråga till dig som inte räckte upp handen förstår du min bild?
Vad som händer just nu är att vår kyrkas ledning (Kyrkomöte Ärkebiskop med flerar i ledningen) håller på att rita om vår karta och måla om kompass rosen så att de stämmer bättre överens med hur vi människor faktiskt lever idag. Inte hur vi borde leva utan hur vi lever.
Det roliga är ju att vi människor är som vi är.
Vi följer ju inte kartan eller kompassen som vi borde bara för att vi har den utan vi är bångstyriga och tror att vi hittar själva.
Och ärligt talat ska vi rita om kartan så stämmer den inte överens med verkligheten. Det är det som är problemet. När vi stöter på ett berg på vägen som vi går på och vi vill kolla lite på kartan för att vi ska kunna hitta den bästa vägen runt berget så fins berget inte med på den nya kartan efter som man inte ville ha med berget för det skulle vara för jobbigt för folk att se berget.. Berget får inte bli en stötesten.
Ex för några år sedan stötte jag på en undersökning om skam och skullde känslor hos kvinnor som hade valt att göra abort. Enligt denna undersökning så drabbades nästan 75% av skam och skuld känslor. De som inte gjorde hade alla gjort abort flera gånger. I vår kyrka så tycker biskopsmötet och våra högre ledare att abort inte är en synd. Alltså är det fel på dessa 75% efter som dom upplever något som de intes ska göra. Hade vår kyrka nu tyckt att det är synd att göra abort så hade vi också haft hjälpmedel för att göra sig kvitt med skulldkänslan och möjlighet att hjälpa dessa kvinnor att leva ett gott liv med sitt val. Men nu så har vi bara möjligheten att visa dem på dörren och säga att det är inte något hon behöver tänka eller känna efter som det inte är en synd.
Så lika med skilsmässa eller sex utan för äktenskapet.
Vi har dessa normer ned ärvda i våra själar men vår kyrka predikar inte längre förlåtese för de missgärningar vi har begått utan predikar ett evangelium som dina missgärningar inte längre är några missgärningar. Och hur ska du då bli befriad från din skuld som Jesus lovade? Jag bara frågar.
Jag vet inte hur det nya evangeliet ska fungera som förlösare och som upprättelse för dig och mig när vi har gjort bort oss och begått misstag.
Förstår ni min poäng? Att budskapet med synd handlar om att vi gör saker som stör oss och vårt fokus på Gud och gör oss mer självömkande, det drar oss från Gud.
Och om dessa som inte lider av sin synd? Vill dom leva med Gud så lider dem av sin synd och de andra behöver ju inte fundera över det överhuvudtaget efter som budskapet om frälsning och löftet från Kristus i Johannes 3:16 är till oss som tror. Det är altlså till oss budskapet om synd och upprättelse är till för. De andra får inte löftet från Kristus förens de har om vänt sig och tror.
Vi behöver vår karta intakt för att kunna leva våra liv som kristna. Det är alltså inte vi som avgör hur kartan ser ut utan det är den samlade erfarenheten av kartbilden.. Alltså kyrkans samlade erfarenhet och det är inte något som vi kan ändra på efter som då ligger inte vägen där Kristus har lagt den.
Dagens tema borde kanske borde vara rumpnissarnas söndag. Vet ni alla vad rumpnissar är?
Det är en grupp/ras underlig varelser från Astrid Lindgrens värld ”Ronja rövardotter”.
Ett litet folk på ca 2 decimeter höga som var mycket frågvisa och talade en udda dialekt.
”Vafö gör di på detta viset?”
I dag låter lärjungarna och apostlarna som rumpnissar.. Vafö göra han på detta viset? Vad menarhan osv osv... Hmmm meningen var nu att ni skulle skratta... Bara för att jag talar om heliga ting betyder det inte att skrattet är förbjudet.. Snarare tvärt om. Den här söndagen har haft namnet ”Jubelat” på latin som betyder lov sång vilket det goda skrattet faktist är. När vi har rolig och Gud roar oss hela tiden. Dels med sina fantastiska karaktärsdrag som skriften potreterar dessa ganska alldagliga personer som följde Jesus..
Dagens episteltext handlar om lov sång och om gärningar som i vår traditon blivit nästa fult att tala om. Vi ska göra gott mot varandra för att vår omgivning som inte är kristna ska känna igen oss som Jesus lärjungar.