Jag är på väg hem till min nya hem. I Lagan, där jag nu mer bor och jobbar. På tåget så fick jag tillbaka för mycket så jag sa till att det kan ju inte stämma. Det handlade visserligen bara om 20 kr. Och jag tyckte nog att om jag lämnar 100:- och ska betala 62:- så är 60:- för mycket tillbaka.

Det stora var inte händelsen isig. Utan den tacksamhet som restaurangvagnsföreståndaren visade då jag hatt återbördat de 20:- som var för mycket.

I sammanhanget erinrade jag mig en filosofisk (läs etisk) fråga som vi (studenter) diskuterade ivrigt. Fråga löd ungefär så här: Om du hittar en 100:- sedel på marken så är du enligt lag skyldig att lämna in den till polisen (i Sverige). Hur skulle du göra?

I klassen på 34 studenter var det ingen som skulle lämna in hundralappen. Och det sig kanske inte kan betraktas som konstigt eller äns omoraliskt fast det är olagligt enligt Svea Rikets Lag. Vad vi alla hade för skäll till att behålla den var väldigt olika.

När vi ställde samma fråga men höjde insatsen till 500:- så var det några som ville lämna tillbaka de 500:- andra inte. Men så fort i la hundralappen respektive femhundralappen i en plånbok med namn skulle alla lämna iden till polisen. Någon var tjyaktig och skulle ta pengarna och lämna in den som tom till polisen. Men alla skulle lämna in plånboken.

Det blev nu en intressant diskussion om varför det var så här.. Samma pengar men i olika sammanhang.

Det enkla svaret blev förstås att det i Plånboks fallet så blev det personligt på en gång. Det var någon som hade blivit av med plånboken som med största sannolikhet skulle kunna identifieras.

Hur gör du och jag i dessa sammanhang? Idag fick jag se lite gran var mina gränser går.