Hej Gustaf,

Anar att du läst mina funderingar kring synd. Din ilska och frustration är givetvis din fulla rätt. Men kan inte låta bli att undra vad det i mitt resonemang som gjorde dig så arg? Jag erkänner synden - säger att människan har ett ansvar inför sig själv, sin medmänniska och Gud. Men jag hävdar att kärlek mellan två människor av samma kön inte är det. Är det det som gjort dig arg? Och på vilket sätt anser du att jag exkluderar hetrosexuella och homosexuella i mitt resonemang? (det förutsätter jag att jag gör eftersom jag bara är människa och jag tror inte vi kan klara av att upptäcka det fullständiga systemet).

Mvh Liza

Hej Liza, Jag är inte säker på att det är ditt resonemang som är fel eller hur du beskriver din syn på Gud och hans kärlek till oss..

Jag tror att min ilksa botnar i en grundlägande annan syn på vad kyrka är men också är jag rätt övertygad om att det handlar om Mig att jag känner mig hotad när min värld sätts i gungning av förändringar som dessutom i sig själva förändrar hela kyrkans identitet..

Jag vet inte om jag var tydlig med att utrycka att det inte faktist handlar inte om Två mäniskors kärlek till varandra utan det handalr om fundamentet för äktenskapet.. Jag är också övertygad om att all, Och då menar jag ALL kärlek kommer från Gud.

Men det betyder inte att alla sätt att leva på är vad Gud vill att vi ska leva.. Men det är en lång och kompliserad debat.. Min poäng är att när jag blir arg över något så är det mig det är fel på och rätt sällan det eller den jag blir arg på.
Specielt när det gäller något som är kyrkan osv osv.

Hej Gustaf,

Jo, jag tror också att den grundläggande konflikten handlar om kyrkosyn. Jag har länge diskuterat och försökt sätta mig in i olika gruppers syn på vad det är att vara kyrka. Jag skulle kunna ge mina bilder men det vore förmätet - men jag kan ge en bild av min kyrkosyn.

Jag är starkt influerad av bla. Tillich och Bonhoffer. För mig är kyrkan flera saker, men främst gemenskap med den levande Herren i centrum. Kyrkan är Kristi kropp i världen, en kropp vars delar är sammanfogade i den helige Ande (som för mig är Guds kärleks kraft). Kyrkan ska alltid ha ett utåtvänt perspektiv, dvs. vara en levande del av det samhälle som hon verkar. Kyrkan bör stå upp för de svaga och utstötta i samhället. Alltså ett mått av helig vrede är bara bra - om det riktas mot förtryck och förnedring.

Däremot så är det inte min övertygelse att det är kyrkans främsta uppgift att försvara ett borgeligt familjesystem - där kvinna ska vara i hemmet och föda barn och där mannen enbart är en försörjare. Jag tror att äktenskapet handlar om mer än enbart reproduktion, även om det är en viktig del. Därför kan jag bejaka samkönade äktenskap. Jag tror att Gud har gett oss en sexualitet som gåva, vore den bara till för reproduktion så skulle vi ju inte njuta av sex. Men sex handlar om ansvar och därför bör sex höra ihop med två människor som lever i respekt, kärlek och trohet till varandra.

Att bejaka samkönade relationer, är för mig att stärka vikten av livslånga relationer och trohet.

Visst jag håller också med om att kyrkan "inte är av denna världen", men att vara världsfrånvänd tror jag inte är vår kallelse. Däremot att gå ut med evangelium, kärlek och omsorg.

Vad är din kyrkosyn?

Mvh Liza

Hej Liza, Det är inte frågan om att försvara ett borligt eller värdsligt äktenskap. Det är frågan om bibelsyn och vår rätt att ändra på de krav som ställs på oss från början.. När är kan vi här och nu veta att vi har rätt? Vi kan på många sätt säga att vi vet att det är rätt utifrån vår vardag och vår tids värderingar. Men det säger inte att det är rätt i långa loppet..

Jag har svårt att säga till min homosexuella vänner att de lever i synd och jag har svårt att skriva 3 mos kap 19:3 (tror jag att det är) som en regel vi måste hålla i alla längen.

Nej det handlar inte om att förneka någon mäniskas rätt till att välja livskamrat. Låta argumenter ut ifrån ett annat persektiv nämlingen vad är det som kyrkan officielt välsningar?

Vi som svenska kyrkan välsningar INTE..
Samboskap
Ensambonde människor som vill ha en sermoni för att stadfästa deras ensamhet.
Vi har alltid välsningat uppdrag och familjen i man och kvinna har tillsammans ett bibliskt uppdrag om de väljer att låva att leva tillsamans rästen av sina liv!

(Jag tänker inte här inte ta upp probelmatiken med det faktum att vi har skilsmässor)

Man och man eller kvinna och kvinna kan inte få det uppdraget presis lika lite som att vi inte viger icke prästvigda till biskopar. Utan de måste uppfylla kraven nämligen att bli präster först innan de kan bli biskopsvigda..

På precis samma sätt så har den biologska reprodutionnen innom äktenskapet en särstäling i det som gör förbundet mellan makar specielt. Måste man söka sig utanför sin engen relation för att uppfylla kravet på repruduktion uppfyllar man per automatik inte kravet för äktenskap. Alltså fins det relationer mellan män och kvinnor som skulle ogiltigförklars ur ett sådant resnonemang som man av bekvämlinghet, lathet eller räddsla låter blir att återkalla eller äns påpeka att dess inte skulle vara några riktiga äktenskap.

Hur ivida samkönade äktenskap ägerrum i statlig regi eller inte är en ska för världen alltså inget som vi som kyrka borde lägga oss i om vi inte är berädda att gör det för de homosexuellas sak.. Efter som statligt juridiskt fins det inga hinder för sådan förbund.

Nu till deras kärlek, Det är san och den kommer från Gud kan åt minståne jag säga (även om det tar emot i mitt homofobiska hjärta) Men jag kan se det. Och jag tror på det. Men Det gör inte att vi kan ha en officel kyrlig rit för deras förhållande. För då har vi inget att sätta emot. Utan kyrkan har på apostlarnas uppdrag bara välsningat olika typer av uppdrag.. Det uppdrag som homosexuella har är inte något som kyrkan kan eller ska lägga sig i.

Vi har alldrig välsningat bara kärlek så enkelt är det bara. Och det är en ordning som vi här i detta hörn av kristenheten inte kan ändra på.. För då blir det lika illa som med LiberalKatolikerna och dit är vi snart påväg.

kram g

Så frågan är egentligen för dig, frågan om välsignelsen. Jo, det är intressant. Jag tror att Gud välsignar världen ständigt och att det är prästens uppdrag att förmedla denna välsignelse. Välsignelsen är den kraft/vilja/önskan hos Gud som hjälper oss att växa till och mogna som människor och i vår tro. Här kan välsignelsen ses som den kraft som ska få äktenskapet att växa till, d.v.s. skapa nytt liv. Och visst kan den göra det - men människor som inte är gifta får också barn... Är de barnen då inte ett resultat av Guds vilja???

För mig blir det så många luckor i ditt resonemang, därför har jag lite svårt för det. Dessutom så är bibeltolkning som vi vet en mycket snårigt kapitel. Som jag inte ens orkar gå in på nu. Vi som kyrka få aldrig vara snåla med att förmedla Guds välsignelse, nåd och barmhärtighet.

Men visst, det finns en risk att jag tolkar fel. Men risken är också lika stor att du tolkar fel. Jag är beredd att ta den risken för att jag tror att välsignelsen rymmer mer än enbart reproduktion (inte sagt att jag inte tycker skapa och föda liv är djupt meningsfullt).

Vänligen Liza

Hej Liza igen. :)

Nej jag tror inte du tolkar det fel när du sägar att Gud välsningar det som är gott och att du ser det som din uppgift som präst att sprida den välsningelsen..

Nja jag gör inte anspråk på att min ståndpunkt skulle vara vatentät.. Inget ger mig mer tolkningsföreträde.. men som jag ser det så är det ingen fara på taket för om du välsningar eller låter viger homosexuella gifta sig enligt din engen privata rit utifrån din tro och övertygelse, inte på något vis kan jag se det som ett problem att du gör det. Problemet är att vi har en traditon där vi har en liturgi och en äktenskaps syn som kyrkan inte har tagit avstånd ifrån och som nu sätts urspel utan att man säger det..


Jag har aldrig haft och kommer aldrig har problem med förändringar om dom är gjorda på kyrkansgrund och kyrkan traditon att skapa filosofi och teologi och bibeltolkning.

I det här fallet är det så uppfyller inte vare sig utredeingen om det är en god ide att införa välsningelse handlingen för partnerskaet eller sedan beslutet till det samma dessa grunder som vi har följet enda fram till kyrkolagen 1986 (någorlunda). Jag är traditonalist och formalialist.. Så tillvida att jag tycker och tror att vi har en plikt just som kyrka att inte lämna tolkningen helt och hållet över till den enskilda indeviden men så som nu har gjort och gör i detta beslut så är det inget annat än det..

Jag bara för att Gud ger mig bevis på att jag lever ett gott och Gudfruktigt liv så betyder det inte att jag automatiskt får rätt..

Problemet i den här debaten har varit att det har handlat om homosexuellas rätt att få sin lycka välsningad av kyrkan..

Ingen har RÄTT att få något av kyrkan. Vi har inte som individer rätt att kräva något av kyrkan.
Vad vi har är ett löfte från Gud om nåd och tolerans med det är och kommer alltid att vara kyrkan som ger om du inte kräver.. Kräver du nåd och tolerans från Gud trillar du utanför och har satt dig på för höga häster och så ser jag att hela den här debatten handar om också.


Kyrkan är inte och kan inte vara postmorden alls.. Är det det så är den inte längre en Kristen kyrka. Oavsätt om vi välsnigar/viger homosexuella eller inte.

Håller med dig i mycket som du skriver. Tror inte heller att kyrkan kan vara postmodern.

Jag håller också med om att man inte kan se kyrkans utgivande som rättigheter. Jag brottas ofta med hur jag ska förhålla mig till heterosexuella par som kräver under vigselsamtalen, utan den ringaste medvetenhet om vad kyrklig vigsel innebär. Dessutom håller jag med dig om att vi i vår kyrka inte tagit i frågan om äktenskapsteologi ordentligt. För jag anar nämligen att äktenskapsteologin redan är förändrad - både hos våra medlemmar och hos prästerskapet.

Jag kan utifrån egen erfarenhet från vigselsamtal säga att den vanligaste orsaken till att människor gifter sig är för att de vill få Guds välsignelse i det att de får hjälp och kraft att leva tillsammans ett helt liv. Inte ologiskt med tanke på hur skilsmässostatistiken ser ut i vårt postmoderna samhälle.

Dessutom så är det ju mycket som redan har förändrats i synen på äktenskapet - d.v.s. förr så var det inte två myndiga människor som gifte sig med varandra i ett ömsesidigt beslut. Utan kvinnan bytte så att säga förmyndare från sin far till sin make. Sen vet jag inte i vilken tid äktenskapet inte varit ett samhälleligt projekt?

Luther? Som såg den äkta makan som medicin mot mannens otämjliga sexualitet??? Detta förutsatt att kvinnan är asexuell och enbart ett kärl för mannens säd att växa till ett barn.

Mycket har förändrats. Men du kanske mer syftar på den sakramentala aspekten av äktenskapet? Där man och kvinna i äktenskapet blir/symboliserar Kristus och församlingen i sin kärlek till varandra och Gud som skapare?

Men i frågan om äktenskapet är sakramentalt eller en samhällelig angelägenhet som Gud välsignar (andligt och världsligt regemente), det är ju en fråga som vi inte alls är överens om i vår Lutherska kyrka.

Och som jag skrev, jag tror att vi stärker tvåsamhetsperspektivet i vår kyrka, genom att öpnna upp för välsignelsegudstjänst för samkönade relationer. Genom att göra det så pekar vi på något viktigt - som många i vårt samhälle inte tror på längre. Nämligen att vi är skapade till gemenskap, och att trohet är ett viktigt begrepp i synen på sexualiteten.

Liza