Den senaste tiden har det varit många långa och svåra frågor som har avgjorts på ett formellt och definitivt sätt som inte kan gagna Svenska Kyrkan i det långa loppet.

Att vara kvinnopräst motståndare har fått en ny dimension, då man inte får ifråga sätta formen och den teologiska grunden för besluten i Svenska Kyrkan. Det var en grymt stor fråga, som var/är mycket mer komplicerad än att säga att kvinnor kan.
För det vet nästa alla att Kvinnor kan! Utan det är alltså inte en fråga om att kunna vara. Utan en fråga om hur Gud har valt att ha det. Vilket vi inte kan veta! Utan då är det en förstålse för hur kyrkan fungerar och borde funka.

Jag har hört en biskop säga till en ev. prästkandidat som utryckte sin osäkerhet med att säga som följer: "Jag är inte säker på att det var rätt beslut som kyrkan fattade, Men jag skulle aldrig vara olojal med kyrkans beslut.'' Biskopen replikerade ungefär så här " Jag kan aldrig viga en kvinnoprästmoståndare."

Alltså den personen upplever sig inte som motståndare till kvinnor i präst ämbetet utan osäker.

Sedan har vi förstå äktenskapsfrågorna som sköljt över oss, rätt eller fel. Motståndarna har hävdat bibeln suveränitet. Dopet som kvar för att få ta emot nattvarden är på tapeten, och nu Ulla Karlssons inlägg om att Synden ska bort.

Att det handlar om att människor ska slippa bli nertryckta i skorna av att veta att de lever i synd. Min reflektion kring detta handlar om att känner jag skam för att jag inte kan leva upp till de 'Normer' som skulle göra att jag fri från synd så är det något som är allvarligt fel i den förkunnelse jag har fått ta del av.  Synd är det samma som att leva mot Guds vilja med mitt liv och handling. Det betyder att hur jag än vrider och vänder på det så är jag alltid påväg från Gud med mina tankar ord och gärningar.

Mitt hjärta säger att jag vill leva med Gud efter som Gud är allt som är gott! Men med mitt liv och mina fel och brister så gör jag inte det som är kärleksfullt, utan tvärt om. Med Ullas resonemang så är det så att jag är alltid i Guds kärlek och inget jag kan göra för mig bort ifrån den kärleken. Och då drar hon slutsatsen att jag inte kan synda. Vilket är helt uppenbart fel! Efter som oavsett hur Gud ställer sig till mig så handlar synd om hur jag får till det med min relation till Gud. Gör jag saker Gud inte tycker om? Det är det som är frågan.

Gud tycker nog inte om allt jag gör. Alltså lever jag i Synd. PRECIS SOM ALLA ANDRA! Synden garanterar att vi alla är lika inför Gud.

Dagen 1, Dagen 2, Stora Syster i Vassen, fjärde väggen.