För mig handlar det mycket om att vi kan lita och ska lita på varandra. En kyrkans repesantat sviker alltid dem som möter honom/henne pga att denne är bara människa, Men ändå är Guds och Kyrkans repesntat därför går bara med bud, När vi kommer till det den personliga relationen så är det inte lika lätt att säga ja för min del heller.
Det är klart det fins grännser för förtronden och men problemet med att vi alltid ska ifrågasätta om någon är värd att lita på så bli vi fångna i vår egen oförmåga att lita på vår omgivning. Men en människa som gång på gång sviker kan inte representera oss eller kyrkan. Jag vet inte om det blev något klarare för dig med vad jag menar. Men jag tror att grundhållningen för mig är att jag litar på någon till motsatssen är bevisad (alltid), så har det inte alltid varit men när jag valde att ha den inställningen har jag blivit sviken färre gånger ån innan.

Jo, jag brukar också lita på människor tills motsatsen blivit bevisad men därefter är det rätt kört... men Gud däremot litar jag alltid på. Tro och tillit är ju samma sak.

Så är det för oss alla tror jag och då skulle jag svara ja på min fråga för att det i slut ändan handlar om att lägga allt i Guds händer. Och då kan jag lita på tex kyrkan trots att jag blivit sviken av hennes representanter.