Stillsam skriver om ett tillfälle när han mötte en kvinna som tyckte att biskoparna emeritus skulle få mer plats, att de verkar förlora sitt värde för kyrkan bara för att de går i pension. Stillsam konstaterade klokt och sant att det finns många, många andra som som har förlorat sitt värde i kyrkan. Främst tänkte han på missionärer och akademiker. Brygubben hakar på.

Både Brygubben och Stillsam har erfarenheter från församlingar där den vanliga människan, utan akademiska poäng eller erfarenheter som missionärer, tas i anspråk men jag vet att så är det inte i alla församlingar. Jag är säker på att det finns många lekmän som vill tjäna som friviliga.

Många gånger försummas den enskilda människans frivilliga arbete för Vår Herres kyrka. Men är det så konstig när vi har pedagoger och vaktmästare till sådant? Fast det är klart att frustrationen för att saker måste bli gjorda inom rimlig tid leder till att man köper tjänsten.

Vi i svenska kyrkan är bortskämda med pengar. Men vi förlorar mark vi syns inte i media om det inte är en skandal på gång. Prästerna är inte längre trovärdiga i människors ögon. Vi skapar inte rubriker som vi gjorde förr (gjorde vi det förr?). Hur länge ska någon få gå och vänta på att bli tagen i anspråk när man har anmält sitt intresse?

Det är roligt att de lyfter problematiken men ändå glömmer de dem som vi, som är anställda, är satta att tjäna.