I dag är det är tystnadens kultur på tapeten. Aftonbladet skrev en artikel igår. Naturligtvis väcker den känslor, en präst som sexuellt utsätter en flika i konfirmandgruppen för trakasserier, skickar snuskiga sms, självproducerad nakenfilm, listan kan göras lång.

Lite längre fram i artikeln kommer det fram att det är i Stockholmsstift (SvK) som detta har ägt rum. Nå det bekräftar bara min bild av Stockholmsstift (SvK), som ett stift där den moraliska traditionen liknar Sodom och Gomora (moral etisk berättelse från GT).
Domkapitlet i Stockholm avvisar konfirmandens anmälan med att film och epost inte kan ses som bevis.

Detta upprör självfallet många, inklusive mig själv, men på POSKs blog skriverman. Jag tycker i stort det är rätt och riktigt det som skrivs av Carina Etander Rimborg, men det som fick mig att reagera idag var det twitter meddelande om inlägget: ‘Brott ska anmälas! Bryt tystnadens kultur!’ . Dyslektiker som jag är så läste jag tystnadspliktens kultur ska brytas. Nå hon fick min uppmärksamhet för att jag inte kan läsa och stava som andra.
Och när jag läste hennes bloggpost måste jag ju läsa vidare.

Och hittills har jag inte läst något som är upprörande utan alla har en politiskt korrekt uppfattning om att alla som utnyttjar sin ställning som präster/andliga ledare osv osv måste anmälas.
”So far so good”, men problemet liger inte där, om vi anmäler eller inte. Problemet är att det fins präster som utnyttjar sin ställning. Och om vi är noggranna i vår analys av Svk så märker vi nog att problemet är att Svk inte ställer några andra moraliska krav än det som sägs i prästlöftena vid vigning.
Det som sägs är att prästen måste levas så att Gud, kyrkan blir ärad och leva oklanderligt. Det är bra! Men om man inte vet vad som är oklanderligt så kan man inte leva oklanderligt.

I Dagen säger Ärkebiskop Anders Wejryd att ‘Kyrkans ansvar är att stå på de utsattas sida.’
Inte något konstigt i det häller, men som sagt problemet kvarstår.
Fler skrivbenter bloggar och tänker om detta:
Seglorasmedja
Jacob Sunnliden
Angelica Karlsson

Fortfarande förbryllande tycker jag att ingen slår huvudet på spiken. Tala om det som är det riktiga problemet!!
Som jag ser det så är det här ett problem som bottnar i att SvK inte har någon moral eller etik som är annan än samhällets. Allt handlar om hur vi ställer oss som kristna i förhållande till Gud och hans ord!
1958 gjordes det en grundläggande och svår ändra filosofisk felgrundat beslut när man bestämde sig för att införa kvinnliga präster. Man använde ord som jämställdhet orsak för att detta skulle göras. Man frågade sig varför kan inte kvinnor göra jobbet som präster? Vilket är frågor som i sig kan anföras i frågor om rättigheter. Att vara präst är ingen rättighet, det kan aldrig vara det häller. Min slutsats är att SvK började orientera sig utifrån människan i centrum. Vår rätt att ställa krav på Gud. Även om det inte var det man ville säga så är det konsekvensen det argument som man anförde. Det resulterar i att mer och mer förskjutning åt moralisk dekadens är möjlig.
Svk talar mer och mer om ‘mina behov’, snart ändrades äktenskapet och blev något annat än det bibeln talar om. Synd är vad jag bestämmer och Gud förlåter allt så jag är alltid saved. På 70-talet så blev skilsmässorna vanligare och vanligare bland präster. Självklart blir det allt några konservativa motståndare upprörda. Men efter effektiv bearbetning började man inom SvK finna sig denna livsstil som säger att om jag har lovat att älska någon i nöd och lust tills döden skiljer oss åt så är det inget jag behöver hålla inte häller som präst. Så mitt ja är inte ett ja utan alltid ett kanske. Det betyder att ingen kan lita på någon och då blir vi alltid ensamma och kyrkan kan inte vara den som står på de utsattas sida.

Sedan fortsätter det bara utför. Den vägen vill vi inte gå in på. Men vi är redan där, är vi beredda att göra bot och ändra oss? Är vi beredda att säga till Jesus att vi som grupp har misslyckats med att vara trogen Honom som gav oss livet? Är vi beredda att om vända oss själva? Återvända till Gud?

Jag är rädd för att många inte är det, och är man inte det så fins det tyvärr ingen frälsning. Helt enkelt vill du inte ställa dig under Kristus och lyda honom så är du utanför, detta är den bibliska läran och så det är enkelt.
Gud älskar dig oavsett vad du har gjort eller gör, men Gud säger inte att det är okej att göra vad som helst. Kraven för att få vara med är små. Men vill man inte gå med på dem så har man sagt ‘Nej, Tack Gud!’ och då har man också ställt sig utanför Guds nåd.

Om jag nu upprör dig så låt mig ändå förklara hur det hänger ihop så som jag förstår det. Guds nåd strålar över världen som Solens ljus, och vill du stå i solljuset och känna värmen och få fin färg, så måste du göra så som Gud, genom Kristus och apostlarna lärt oss är rätt och fel.
Allt annat är gissningar och förhoppningar och säkert en del också sant, men vi vet inte det. Vi vet vad Gud vill enligt uppenbarelsen genom Bibeln och hur kyrkan genom år tusende har förvaltat detta. Alltså fins det bara än sak att göra. Och det är att gå tillbaka till det vi känner till.
Om SvK gjorde det så skulle det också lösningen på problemet i med dessa präster som inte klarar av att hålla sig till lagen. För då fins det ingen anledning att dölja det som är fel. Den enda gången det skulle vara möjligt är när man är rädd om sitt anseende och rädd för att inte stå för att kyrkan är automatiskt inperfekt då det handlar om att vi är människor som är delar av henne.
Det handlar inte om att moralisera eller att säga att allt är fel. Utan det handlar om att sätta Gud och Kristus i Centrum och hans vilja inte min! Att vara del av den Sanna Kristna Kyrkan handlar om att vilja låta Gud styra mitt liv och sätta min egen vilja åtsidan och stå upp för det som Gud vill.
Om något sedan anklagar mig för att vara dubbelmoralist efter som jag inte heller klarar av att leva så som Gud vill i alla lägen, jag ger efter för mina impulser och jag vill massa saker som inte Gud vill, och jag gör dem också. Men det är ju det nåden handlar om. Stå upp för det som är sant, gör det Gud vill och om du faller och gör något som inte är i enlighet med Guds vilja, erkänn det ångra dig (äkta i djupet av ditt hjärta) bekänn din synd. Försök ändra ditt beteende och tankemönster så att du inte faller för samma frestelse igen och igen. Detta är inte dubbelmoral.
Dubblemoral är att ändra mina etiska värderingar efter vad jag gör och kräva att min etik ska stämma överens med mina gärningar.
Men dubblemoral är också att inte försöka ändra mina gärningar efter min etik/moral.

Nå nu får det vara bra för denna gång. Gå med Gud!

Bloggar etiketter: dubbelmoral, etik, kyrkan, moral, präster, sexuella trakaserier