Jag skulle inte säga något, men jag kan inte låta bli. I Svenska Kyrkans Tidnings skriver prästen Ulla Karlsson. Jag skriver i min kommentar på SKT förljande:

Vad jag menar är att vi lever i en tid då allt får i ifrågasättas i alla sammanhang. Oavsett vad som är hugget i sten eller inte.

Det är säker så som många tänker att det som är hugget i sten ändras efter tid och samhällets förståelse. Jag påstår att Ulla Karlssons tankar och vilja att förändra kyrkan ligger i linje med en förskjutning av Bibelns roll i våra liv som kristna i Svenska Kyrkan.

Debatt och att tänka kring banbrytande och om tolkning är inte alltid FEL. Men det blir rätt lätt fel då vi ändrar förutsättningar för vårt ifråga sättande. Det blev väldigt tydligt i äktenskapsdebatten då förespråkare argumenterarde för rättigheter. Vilket är fel utgångspunkt i alla debatter om vad kyrkan ska göra och agera. Kyrkan har ett ända uppdrag i världen och det är att vara Guds språkrör om vi ska använda en modern term.

Det betyder att Gud kommer först, vår uppdrag är att tolka skriften och traditionen så att i egen bön och reflektion står klart för oss vad som är Guds vilja i olika frågor. Detta kan förstås ifrågasättas med enkla påståenden som att ”Vi kan ju inte veta vad Gud vill efter som Gud inte talar till oss så tydligt”.

Mitt svar på det är att det spelar ingen roll. Det är Guds vilja som är intressant inte min eller din. Vad jag känner, längtar och vill har inte med vad Gud faktiskt vill. Och att vara Kristen handlar om att vilja ha en relation med Jesus Kristus, måste i någon betydelse handla om att acceptera att min vilja är sekundär och det handlar om att vilja lita på att Kristus Jesus vill mig och alla människor väll och att han vet vad som är bäst för mig och alla andra i alla tider nu och alltid och i Evighet.

Den tanke som genomsyrar Ullas debattartikel är just att det är obegripligt att Jesus skulle dö för mina synder skull och det är en grym tanke som är hissnade. En fyra årings sa en gång till sin mormor på långfredagen ”Momor, Det är tråkigt att Gud är död!”

Och så är det, obegripligt och osannolikt och grymt! Men det hindrar inte från att det är sant.. Ulla, hävdar dock att det är osant och oupplyst att tror på och hålla för sant. Jag påstår att det är tvärtom! Mitt liv skulle inte fungera utan att Gud har genom döden på korset gjort det möjligt för mig och dig att få upprättelse och att återvända till det som är rätt och riktigt är jag har gjort bort mig.

Det är klart att även jag skulle vilja att livet var annorlunda att mina felsteg inte var några fel steg utan en fråga om att utvecklas så som Ulla säger. Problemet med det är att då blir jag utelämnad till mig själv. Det blir helt plötsligt så att jag är fel inte bara har gjort fel. Efter som det inte fins något att omvända sig till.

Alltså utgår Ulla från att det är människan som sätter agendan i alla relationer, att det är vi och ingen annan som bestämmer. Är det så, då fins det inget hopp för de utsatta och behövande.
Eftersom vi människor är impulsiva men Gud består.

Läs också vad PÅSK Valblogg skriver.