Som Ni vet som har läst min blog vet att jag är rabiat motståndare till en samkönat äktenskap innom kyrkan. Men det som har drabbat Malin och det som dagen raporerar om Stefan Swärd ger mig vibbar av bruna skjortor i långa rader med hund koppel. Snälla du sluta inte läsa här jag behöver få förklara vad jag menar.
Att diskutera vilka synder som avgör vem som får vara medlem i en församling är inte rätt under några omständigheter. Jag kan tänka mig fler synder som upprör mig mer en utlevd homosexualitet. (Att jag benämner utlevd homosexualitet som synd är för att bibeln säger så. Om du som läser detta inte tycker att det är en synd så är det helt upp till dig. Jag skriver inte den här artikeln för att skriva människor och deras livssituation på näsan eller säga att säga att någon val av livspartner är rätt eller fel.)
Men dessa synder som är värre är tex, skilsmässa, sexuellt utnyttjande, mord, abort och alkohol/drog missbruk eller att inte vara en god förälder för sitt barn.
Även om jag har är skild så betyder det inte att jag vill vara det och felet var mitt. Hur gärna jag än vill kan jag inte skylla på min xhustru. Skulle detta leda till att jag inte kan vara medlem i min församling skulle jag bli förtvivlad. Jag kan inte nog säga hur stor katastrof det skulle vara för mig om församlingen sa att jag inte dög pga mitt förflutna eller min livssituation. Jag behöver gemenskapen för att ha en kristen referensram till mitt liv oavsätt om jag delar alla läror eller inte.
Vi har i kyrkans gemskap i ca 2000 år haft medlskapsgrundande trosbekännelsen som kallas Apostoliska trosbekännelsen som det minimal du måste tro för att kunna vara medlem i Kristi kyrka.
Bara för att man har 200 år i erfarenhet och skalat av alla andra erfarenheter i kyrkans historia så har man inte rätt att sätta sig på Stefan Swärds höga hästar efter som vi som kristna måste föregå med Kristi exempel. Vi kan inte avhysa det som är obekvämt för oss för det gjorde aldrig Jesus. Men vi får häller aldrig förvanska budskapet hur som hällts. En kyrka där vi har kan ha olika åsikter levandes vid sidan av varandra i respekt för varandra andas Guds ande och Kristi kärlek. Balansgången är svår och inte enkel men Kristus hänvisar oss inte till den enkla vägen.
Nej uppstärkning och rättning i ledet Stefan Swärd!
[tags]församling, Kyrkotillhörighet, Sexualitet[/tags]
församling Kyrkotillhörighet sexualitet Teologi
6 kommentarer
Hej Gustaf
SvaraRaderaJag kan sympatisera med mycket du skriver. Precis som man kan förvänta sig av människan har mycket gått snett under kyrkans första 2000 år. Du säger att man inte under några omständigheter får diskutera vilka synder som skulle kunna förhindra medlemskap i den kristna församlingsgemenskapen. Jag tycker nog att det är ett ganska anmärkningsvärt påstående. Kanske missförstår jag dig?
Om inte så undrar jag hur du betraktar Pauli förmaningar om bortstötande av den som framhärdar i mycket allvarlig synd, oavsett vilken? Ni kan faktiskt inte båda ha rätt.
Jag tänker själv att församlingstukt alltid måste finnas som ett sista och yttersta uttryck för en församlings omsorg och skydd. Den måste användas med största vishet, med Andens tydliga ledning och med oändlig kärlek, men utan den är en kyrka totalt utlämnad och försvarslös. Jag lutar åt att rkks modell är den bästa med ett medlemskap som baseras enbart på bekännelse, men där gemenskapen till måltidsgemenskapen kan begränsas.
Vidare tänker jag också att frågan här inte egentligen handlar om vilka synder som är värst. Även den värsta syndare är önskad och behövd i församlingens mitt. Vad det däremot handlar om är huruvida vi är beredda att låta Kristus ta våra synder på sig, eller om vi vill behålla dem för oss själva och hålla dem för att tvärtom vara något gott och bra. Skillnaden är enorm. Och en församlingsledning kan aldrig få tveka på den punkten. Nåd och sanning helt enkelt.
Hejsan Gustaf,
SvaraRaderaSom Kristi Kropp måste vi sluta kompromissa med Guds Ord. Detta gäller homosexualitet, kärlek till pengar, alkoholism, skilsmässa, leva i ett sambo förhållande osv.
Jag håller med Stefan Swärd att vi måste höja ribban för att bli medlemmar i församlingen.
Jag vet inte hur det är i Svenska Kyrkan nuförtiden men visst blir man inte medlem där vid födseln som det var förr i tiden?
Skönt att läsa genomtänkt syn från någon som är "rabiat homofob" ;-) Visst är det så att man kommer att tänka på bruna skjortor och rosa trianglar. För det första är det inte församlingens sak att bry sig om medlemmarnas försyndelser om de inte direkt välter hela församlingen, och det kan jag knappt tänka mig att ett lesbiskt par skulle göra (eller frånskilda och omgifta eller ett par som spekulerar hysteriskt på börsen).
SvaraRaderaAtt höja ribban får aldrig innebära annat än att vi som församling och trosfränder skapar en atmosfär där man känner sig accepterad nog att våga utvecklas som människa genom och i sitt privata förhållande till Herren.
Kravet på att Helgelsen innebär att vi ska lyckas vara perfekta är vulgärt och i sig också en synd; hycklarens och skrymtarens.
Vi är nog i stort teologiska motståndare, men jag blev glad av att läsa det du skrev... så nu kan vi med gott samvete gräla i sakfrågan samkönat äktenskap... ;-) eftersom vi ser det gemensamma
"......syndernas förlåtelse, de dödas uppståndelse och ett evigt liv."
Hej Simon och Patrik,
SvaraRaderaVad jag menar är precis som du, Simon samanfattar i sluttet av ditt inlägg. Att Det hadlar om nåden och villjan att leva i Kristi strålglans. Så att mina mörka och syndfulla sidor blir upplysta så att jag får modet att göra något åt dem, att lämna över dem och bryta med dem.
Alltså mitt fokus är på kvinnan vid sykars brunn. Och det måste vara det som är fokus. Och andligt liv i Kristi gemenskap är en process. Jag blir inte upplyst och kan inte förändra mig om undervisningen är fel så fokus i församlingen måste ligga på vilken undervisning vi har. Vi lever dessutom i en tid där sanningsbegreppet vare sig vi vill det eller inte uppfattas av den stora massan som subjektivt och har jag ett subjektivt sanningsbegrepp så blir relationen inte till Gud utan till min fantasi eller föreställning om honom och då måste vi fokusera på att predika den Objektiva Sanningen nämligen Kristus. Gud är vad han är oavsett vad jag tänker tycker eller tror. Alltså är det honom vi ska sök och predika. Han lät folk komma till honom oavsett vad de hade med sig i ryggsäcken och jag är övertygad om att den helige Anden förändra oss men vi måste bli bättre på att möta människan i nöd. Jag tror inte det fins någon möjlighet att nå människor i utsatta situationer om vi inte funderar över pedagogik och metodik.
OCh att använda medlemskapet till gemnskapen Då måste vi också bli hårda på att exludera dem som det går snett för efter att de har blivit medlmmar och jag tror inte på den typen av församlingstukt.
Vi får aldrig sluta förman och tillrättavisa varandra i med fokus på Kristi kärlek och nåd. Men den gränsen måste gå innanför oss. Inte utanför oss.
Tack Lars! :)
SvaraRadera//rabiat Homofob (gsm)
Hej Gustaf
SvaraRaderaHåller återigen med dig i mycket. Väl skrivet.
En nyckel ligger förstås i församlingens undervisning precis som du säger. Till Stefan Swärds försvar måste man då också säga att den aktuelle pastorns svar på reporterns undran om just det kan sammanfattas med någon slags just-nu-tycker-vi-detta-men-vi-kanske-ändrar-oss-attityd. Så där skulle jag säga att det definitivt finns något slags fog för att misstänka att förändringen är en spegling av en djupare ideologisk och teologisk förändring i församlingens ledarskikt.
Snett går det för oss alla. Ofta dessutom. Det är tyvärr i sin ordning i denna värld. Om enskilda medlemmar däremot aktivt upphöjer snedstegen till något gott och eftersträvansvärt, och gör det med en församlingslednings tysta medgivande, då är det ett problem. Att det är en lättnad för en församling att avveckla församlingstukten, det förstår jag. Frågan är om det är kärleksfullt, eller bara mänsklig bekvämlighet.
Jag vill bara tillägga att jag själv inte vet riktigt hur en god församlingstukt ska fungera, och jag är uppriktigt glad att jag inte är herde för någon...
Allt gott