Det är jul igen... Julaftons morgon, dag före det traditionella firande av Jesus födelse.
Jag är ensam vaken i lägenheten och funderar lite över vad som komma ska i år.

Det har varit ett händelse rikt år.

Det största i min värld är splitringen av TEC (the Episcopal Church i USA).

Vad händer härnäst?

Tankarna går till Julens budskap om att vi har fått en nyordning som bygger på kärlek föds i natt.
Det är nu dags att gräva ner stridsyxan, och följa honom in i världen, han som är både Gud och människa. Han som känner till alla våra svårigheter i vardagen.

Han som förlåter våra synder om vi är villiga till omvändelse. Han som inte räds att säga ifrån och gå motvalls om han finner det nödvändigt.

I natt föds han i ett stal av en mycket utsatt familj, av en mor som nästa blivit utstött från samhället pga att hon har blivit havande innan förbundet mellan henne och hennes man var klart.

Jungfrun som säger JA, Herre jag är din tjänarinna utan att egentligen förstå eller reflektera över konsekvenserna av hennes kallelse. Låt oss följa hennes exempel.