Tankar om Kristen tro...

... Strax före semestern predikade jag... Den predikan gick inte att publicera för den producerades inte digitalt.. Och är det något jag inte gör i min postilla så är det lilla extraarbetet det är att skriva in min predikan i efterhand.. Det blir aldrig av.. Jag finner inte tid eller så är jag helt enkelt för lat för det... Men temat för dagen blev "att inte döma". Något som jag tror just nu är genomgående i min predikningar är fokus på vår lojalitet till Kristus, Och hur vi får små små hintar hela tiden om hur vi ska förhålla oss till varandra och andra.

Nå ja,, Hur som helst så tog jag upp äktenskapsfrågan. Det är ingen hemlighet var jag står i den frågan. Men min poäng denna söndag var inte slutsatsen om att äktenskapet ur ett kyrkligt och kristet perspektiv måste vara reserverat för Man och Kvinna eller om du så vill Kvinna och Man. Varför har jag talat om så många gånger så det går jag inte in på nu...

Utan det som var min poäng var att om jag är mot samkönade äktenskap för att jag tycker att det är äkligt eller för att jag mår illa när jag ser män som håller handen och vänslas.. så då är jag helt enkelt fördömande för då lägger jag en värdering på dessa människors val i deras situation. Om jag däremot är motståndare pga att min förståelse av bibeln är sådan så är det faktiskt inte så att jag dömer.. utan jag följer en föreskrift som är det ända vittnesmål vi har om hur Gud ställer sig i frågan. Det betyder alltså att jag kan mycket väl känslomässig tycka att Gud är mossig som inte förstår bättre eller att det är idioti att bibeln talar om sexuella relationer på det viset. Men det är åndå så det står och jag kommer inte runt det..

Min förståelse av kristendom är att följa honom och det vi har av honom, den som vi ofta kallar för den nya Adam. Han som blev sänd att rädda världen och för att återlösa världen. Det har alltså väldigt lite med att göra vad jag personligen tycker, känner och vill tolka skrifen. Och det som är problemet i den här frågan är inte samkönade äktenskap eller inte.. utan att det får vidare konsekvenser av hur vi får tolka, tycka och handskas med skriften.

opps nu kom jag in på frågan igen.. Förlåt det var inte meningen.. Min poäng var i alla fall följande.. att om någon tror att jag anser mig vara finare eller bättre en någon annan så känner man inte mig.. Och tror någon att jag anser att det fins någon som är större syndare än jag eller någon som begår större synder en mina har inte lyssnat tillräckligt på mig och min förklaring till varför jag står där jag står..

Har du nu läst så här långt är min meningsmotståndare så ska jag bara säga en ska till om vad jag säger i detta ämne från predikstolen. Jag säger alltid när jag har den här frågan uppe att det är upp till var och en av oss att fatta ett eget beslut i denna fråga efter som det är en stor och komplex fråga. Men jag måste ändå säga vad jag tror och står för.. För det är jag som predikar och min uppgift är att förkunna ordet och kyrkans lära rent och klart.. För att kunna göra det så måste mina börder och systrar veta var jag står, efter som detta är en fråga som berör alla och alla har möjlighet att välja sida så måste vi predikanter vara tydliga i frågor som denna.. Men fortfarande lämna öppet för att andra åsikter än våra egna..

Nå ja några tankar innan jag gick i sång i kväll..

[tags]äktenskap, Bibeln, hbt[/tags]

Jesus jämför sig med vinstocken. Det texterna handlar om är att vi ska vara kvar i honom. För att han ska vara kvar hos oss.

Sen talar han om frukten vi ska bära. Episteln talar om hur det ska vi ska förhålla oss till varandra. Och till Gud, dessutom varför vi ska göra så.

De (texterna) berättar också för hur vi ska förhålla oss till bibeln och förståelsen av skriften.   

Helt enkelt här har vi i tre korta texter fått hela det kristna livet uppenbarat för oss återigen. Det är så skriften fungerar. Som en matebok i lågstadiet. Vi får tal som vi ska ska räkan ut som tex.
På grannens äppelträd hänger det 5 äpplen
och på hans päronträd hänger det 3 päron,
hur många frukter har grannen då?

När vi har fått den uppgiften rätt får vi gå vidare till nästa uppgift.

Lisa har fyra blåbära och tio lingon. Hur många bär har Lisa?

Jesus ger oss små hintar om hur vi ska möta varandra och leva vår vardag i mötet med vår nästa och med vår broder eller syster i Kristus. Men han låter oss alla få övningsexempel på hur det fungarar.   

Hur har det gått för dig?

För mig går det inte alltid så bra. Jag har svårt att lära mig och tycker att det svårt att ta till mig Gudsvägledning på alla plan i mitt liv.

Frågorna som dyker upp i mitt huvud när jag läser dessa texter är hur vet jag att jag inte är en av de grenarna Fadern ansar bort från Vinstocken?

Hur vet jag att jag bär frukt?

Svaret får vi faktiskt redan föra Söndagen då texten om tjänarna som fick silver mynt av sin herre för att förvalta dem så att de skulle föröka sig. Då fick vi reda på att det handlade om att förvalta alla gåvor från vår Herre.

Egenskaper .. Är det det som är frukten mina och dina egenskaper?
Eller är det så att frukten är resultatet hur du och jag använder dessa gåvor som vi har fått? Är frukten på idag hur bra ni lyssnar och tar till er Gudsord efter min utläggning/tolkning?

Det betyder ju i så fall att om ni slutar lyssna på mig så falerar jag i min väg till det eviga livet.
Snälla sluta inte lyssna, jag vill komma till himmelen och möta min Herre och Gud.   

Nå, det kanske inte var så det var i alla fall. Det hänger nog inte på vad mottagaren gör med det mottagaren får.. Utan det handlar om hur frimodigt vi utför det vi har fått i uppgift att gör.   

Att klara uppgiften är inte det som är avgörande utan din vilja att utföra den. Inte din förmåga att avhålla dig från allehanda synder utan att din vilja att bryta med dina synder och din uppriktiga ånger.

För att dra en liknelse, Var ända gång som vi faller för en frestelse så är det som vi rusade ut ur huset och dörren slog igen och låstes. Vi vet dock att någon är där inne och den smarta personen knackar på dörren för att få hjälp..

Men är ni någorlunda som jag så börjar ni med att leta igenom alla fickorna för att se om ni har nycklarna med. Och fick vi inte det, ja, då kanske ni har gjort som jag.. har en kopia gömd någon stans.. och det tar tid att leta efter den kopian.. det skulle ju vara pinsamt om ni var tvungna att knacka på och säga opps jag hamnade utan för..

Det smidigaste vore ju om ni fick nycklarna med er så kanske ni slapp att stå där med mössan i hand och be om att få komma in. Men det går inte min bröder och systar i Kristus.. Herren säger omvänd er och tro.. eller för att använda ord som passar in i vår liknelse.. Kacka på dörren i stället för att ödsla tid med att leta efter nycklar öppna fönster för att ta er in obemärkta igen.. Och knacka med frimodighet.. Det gör inget att det blev fel. Det som gör någon är om du inte vill ställa det tillrätta. Jag vet inte hur det är i era liv men i mitt liv fins det sakar jag helst skulle slipa eller ångra att jag har gjort.. Men sanningen är ju att jag har gjort det så då måste jag med frimotighet stå för mina fel och brister.. Men vare sig du eller jag behöver skämmas för våra fel eller bister så länge vi är beredda att gör upp med dem..   

Vissa saker måste vi be för att få viljan att bryta med andra saker går lätt att ge upp..

Det min älskade bröder och systrar i Kristus är att bära frukt..

Att ha viljan och längtan och att aktivt jobba på det... som det så populärt heter.. och det vi längtar efter och jobbar på är att få leva av och med Kristus Jesus och vara hans vittnen i världen.

I Faderns och Sonens och den helige Andens namn..

Titeln på en film som gjordes på 40-talet någon gång.. själv är har jag inte sett den men jag har sätt ny filmmatiseringen av den filmen som heter "You'v got mail!" En av min favorit filmer.. Jag brukar se den när jag misströstar och behöver fokusera på att förändring är möjligt i mitt liv.
Den tröstar mig och inger mig hopp om att förändring är möjligt.
Men ändå så blir jag ledsen och fastnar i min egen sorg över misslyckade förhållanden och längtan till ett liv som fungerar utan ensamheten. Och jag inser att relationer är till för dem som lyckas med livet på ett eller annat sätt. inte för killar som mig..
Nå jag är nog inte helt misslyckad men jag ändå, jag lyckas ju inte med det jag försätter mig. Det jag vet är äkta hos mig är min längtan till Gud och till Jesus Kristus, ensamheten är förtärande.
Tankar som rusar i mitt huvud är räcker mitt jobb för att ge mig ett värdefullt liv?
Jag har nyligen bivit förtalad av min granne att jag missköter mina katter.. och våren var ständigt en kamp och människor har synpunkter på mitt religiösa utövande. Konflikterna har varit många och jag, jag orkar inte. Det är för många konflikthärdar runt om mig som måste tas eller helt enkelt göras något med.
Och jag fixar det inte.. Jag önskar att någon talade om för mig hur det ska va...
Just nu orkar jag inte strida.. Så är det bara... Jag är trött ledsen och ensam och samtidigt så säljer vår kyrkas ledare ut Kristus till högstbjudande och ingen gör något eller höjer rösten... alla har blivit förlamade bara för att man har väntat så länge nu är det dags att göra upp med djävulen och hans heresier sluta tramsa med alla som inte har del av sanningen.
Så enkelt är det.

Den 22:a Juli blev jag full medlem i Societas Sanctæ Birgittæ. Blad det första gratulanterna jag möttes av är två väninnor den ena präst och den andra prästkandidat. Båda träffade jag enskilt vid tillfället. Med en sorg i tonen (åtminstone tolkade jag det så) sa båda: Vad säger man? Gratulera man eller...

Jag är lycklig och glad över att till höra denna bönegenskap. Min resa hit har varit mycket mycket lång. Och den har inte varit odelad positiv. Kantad av många inre och yttre bataljer. Och ett sökande efter att fina den gemenskapen som bär mig på ett djupare plan än som går att beskriva i ord. Om man har hört mig berätta om min resa någon gång så kanske man tycker sig höra en rätt ytlig historia som har sin hemvist i fransiskans spiritualitet. Och finner ett högkyrkligt sammanhang i SSB (som sälskapet förkortas). Vilket i mitt liv är den ända vägen för att finna min hemvist. Att ingå i ett sammanhang som är större än mitt eget är super viktigt, för att behålla perspektiven på vad det är att vara kristen.

Vad var nu deras kommentarer så påtagligt viktiga, just att de inte kunde gratulera på en gång utan var tvunga att markera sin sorg/ogillande i detta?

För det första så förstår jag deras känsla om jag har tolkat det rätt. Men jag tänker hur många vänner har inte vi som har gift sig med någon som vi kanske inte är så förtjusta i eller uppskattar och ändå gratulerar vi vår vän efter han/hon är glad och det är inte vår sak att döma. Men det är nog så att jag blir lite ledsen när mitt val på verkar andra negativt.

Om det är så att någon tror att mitt medlemskap i SSB är kyrkopolitiskt eller teologiskt så tror man fel. Jag är med där för att jag behöver en andlig gemenskap med fokus på Jesus Kristus där jag inte är excluderad.

Det är så många sammanhang där jag och de som ser kristendomen på det viset jag gör inte längre är välkomna i vår kyrka. Men här är jag välkommen. Här får jag vara som jag är utan att fundera på om jag passar in. Alla är med på samma villkor. Vilket gör att jag är buren varje vecka av bön. Tack vara det så fins det osynligt band mellan oss som är Medlemmar av SSB.

Hur ska man förklara det? Jag är inte säker på att jag kan det.. Det men det är något som är mycket mycket stort.

Nå det är så det är. Jag är SSB:are och jag är stolt och glad för det.

//Gustaf SSB