Grattis alla Bröder i Kristus som nu måste fortsätta att leva i celibat.
Jag hoppas att ni känner att det är rätt för er.
Jag har ju som de flesta förstått rätt mycket gemnsamt med de rommerska bröderna och systrarna, men cellebatet är inte en av de saker jag delar romms övertygelse på.
Jag kan som prästson i SvK (Svenska Kyrkan) tänka och känna att det många gånger hade varait skönt att slippa ha en Far som var/är präst och på den grunden kan jag tycka att celibatet är bra för kyrkan och för prästen.
I överigt vet jag hur svårt och ensamt celebatet kan bli därför förespråkar jag ortodoxa kyrkans model.
Hmm.. Jag är som de flesta av mina vänner är medvetna om, prästkandidat…
Men en tanke som har slagit de flesta av mina vänner varför stannar Gustaf aldrig kvar i ett samfund.
Någon sa ‘Är det inte dags att du kommer hem Gustaf’? Med syftning på Svenska kyrkan.
Jag kommer aldrig kunna komma hem om inget radikalt händer i SvK. Jag är uppvuxen i SvK och känner hennes katolicitet och hennes brister och svagheter. Efter ett otal år i exil så har jag nu hittat två kyrkor som skulle kunna fungera för mig. Det en är den Anglikanska kyrkan och en annan är en GammalKatolsk kyrka som är rätt intressant.
Problemet med the [Anglican Communion] är att den är på väg att spricka det som var intressant med den kyrkan var inklusiviteten att alla får plats och nu håller den på att straffa ut sig själv med tanke på the Episkopal Church i USA.
Och då återstår faktiskt bara den Gammel Katolska kyrkan. Som är en intressant ordning. Mina vänner som funderar på min hoppjärkighet kan fundera en stund. Allt handlar om att hitta ett samfund och kyrkogemenskap där jag inte på ett eller annat sätt blir om intet gjord för att jag är för konservativ eller vill att Sakramenten ska förvaltas på ett särskilt sätt.
Nu kan man ju undra varför Romersk Katolska kyrkan inte fungerar. Ja det vet jag inte.. men jag upplever att [romersk katolska kyrkan i Sverige] inte är något annat en ankdam för besvikna fd sv Kyrkliga och några invandrare. Och man agerar rätt sekteristiskt i Sverige och allierar sig med samfund som får konstiga effekter på uppdraget att sprida evangelium. På något sätt upplever jag att man har glömt att man har med människor att göra. Och driver någon form av linje där Guds nåd bara ges dem som är Starka nog att följa kyrkolagen till punkt och pricka. Nu när då finns i ett land där kulturen är annorlunda så blir det konstigt. Konvertiter som är omgifta som aldrig kommer att officiellt få ta emot kommunionen för att de har begått ett äktenskapligt brott som inte går att ändra på…
Eller att RRK på andra ställen låter vissa människor få anullation för sina äktenskap hur som helst utan att det blir konsekvenser. Att RRKs biskopar har exklusivitet att annullera är helt ok men man kan inte bli trovärdig om man inte har samma tolkning av reglerna. Det var ju den frågan som fick Anglican Communion att bildas. Jag kommer att åter komma i ärendet.
[tags]Anglikanska kyrkan, kyrkan, Personligt, Svenska Kyrkan, tradition[/tags]